Jag hoppas att min syster, hennes barn, min farmor, mina farbröder, mina gamla klasskamrater eller någon annan som jag känner inte blir sjuka, någonsin, speciellt inte när det ser ut som det gör i Dorotea nu.
Jag blir mer och mer besviken på hur saker och ting ser ut och jag förstår att alla Dorotea- och Åselebor är besvikna.
Jag är uppvuxen i Dorotea, Dorotea ligger i Norrlands inland, Dorotea ligger mitt i ingenstans.
Det är glesbefolkat och stora ytor, det är tufft att bo där överhuvudtaget, att bli av med akutvårdsplatser eller ambulans gör inte saken bättre, kan inte ens tänka mig in i deras oro.
Tänk om det händer något.
Ni kan ju kolla upp uppdrag granskning och läsa om Doroteabornas oro på Doroteaupproret
HEJA till er som kämpar för era rättigheter och jag älskar er avsaknad av passivitet.












Visst, besparingar i all ära, men jag förstår verkligen inte hur de tänkt där…
[...] Arga stickaren (blogg) Besvikelse och oro. [...]