Det finns en del saker som jag tycker att du bör ha veta om din framtid.
Det blir bättre, allt blir alltid bättre och du behöver inte ha en klump i magen konstant det mesta kan du inte göra något åt ändå och alkohol är inte svaret på dina frågor eller ett bra sätt att mota ångest.
Livet tar inte slut för att pojkvänner/flickvänner gör slut, det är snarare tvärtom.
Stressa inte upp dig för dina studier, du kan alltid läsa upp dina betyg senare.
Du ska komma ihåg att även om allt är svart i perioder så finns det alltid personer som älskar dig och som bryr sig om dig.
Du kommer att möta människor som både berör och upprör.
Du kommer att möta kärleken, mer än en gång i olika skepnader.
Du kommer inte vilja ha piercingar i hela ansiktet hela livet och du kommer att vara tacksam mot dina föräldrar att du inte fick operera in teflonkulor i armen.
Du kommer om 10 år ha din naturliga hårfärg och vara rätt nöjd med den (även om suget efter ett grönt flur återkommer till och från)
Du kommer inte behöva skämmas över ditt intresse för stickning och virkning och ja, det ser lustigt ut med en liten tjej med tuppkam och svartsvart smink som sitter och virkar spetsdukar.
Du kommer att om tio år ha ett jobb, sambo och bostadsrätt och vara nöjd med det, trots att du inte bor i New York och lyssnar på punk.
Men mest av allt så ska du älska dig själv och ta hand om dig själv och de som du älskar.
vad skulle du vilja berätta för ditt femtonåriga jag?
Oj, jag skulle också vilja berätta något liknande för mitt 15-åriga jag. Att det är okej att ta emot hjälp. Att det är okej att känna. Att ingenting blir bättre av att man inte äter. Att det faktiskt finns folk som älskar dig trots att du känner dig så jävla ensam. Att han som du älskar så du nästan går sönder fortfarande älskar dig åtta år senare. Att det blir bättre, även om vägen dit är hård.
Tänk om man visste allt det här då.
Haha, vad jag känner igen mig. Mitt femtonåriga jag skulle aldrig någonsin trott på att jag skulle vara nöjd med min naturliga hårfärg! Eller att man kan vara nöjd med att bo i Göteborg med sin katt och tycka att en lyckad fredagskväll är att kolla på På spåret och äta ostbågar.
Sen önskar jag att mitt 35åriga jag kunde höra av sig och lugna ner mig lite angående vad jag ska bli när jag blir stor…
I omvänd ordning: jag är 35 idag och vill säga både mitt 15-åriga och mitt 20-nånting-åriga jag att det ooordnar sig med jobb och det, jag är om några månader klar med min andra utbildning efter att ha fått inse att mitt första karriärval inte var så givet som jag först trodde. Jag vet hur som helst vad mitt 15-åriga jag skulle säga till mitt 35-åriga, nämligen ”du måste våga låta dig älskas, ge upp försvaret”. Vissa saker tål visst att upprepas hur länge som helst.